Syrran inspirerar

Såhär såg resan över ut

Syrran inspirerar. Hennes juliga bloggande av granar från New York (en gran, en annan och så ytterligare en) har fått mig att tänka på vår resa till staden med stort N i våras. Tog en nostalgitripp genom bilderna.

Resan dit var fantastiskt fin, vi hade bokat en vågad tur via Reykjavik, Island – något som vi inte ångrade förrän just vid tid för hemresa. Men det löste sig ju jättefint och smidigt så jag är nog benägen att boka Icelandair igen. 🙂

Icelandair har tagit SAS ”poetiska humor” många steg längre, uppskattas!

Så var vi på plats, första kvällen var en dimma av jetlag men lägenheten i Harlem var otroligt fin, syrran och G hade skaffat smörgåsar från lokala delin som vi festade lös på innan vi svimmade av i våra sängar.


Subway’en från Harlem till södra änden av staden fick åtminstone mig att förstå hur ENORMT stor staden är. JÖSSES alltså. Det går inte riktigt att förklara.

Jag fick otroligt mycket ut av att gå på gatorna ”bland vanligt folk” och bara ta in allt. Jag skulle våga gå så långt som till att säga att där låg min allra allra bästa upplevelse. Många och långa promenader härs och tvärs genom (korta bitar av) staden. 🙂

Sen husen, de där riktigt snorhöga husen. Alltså. Jag har en speciell plats i kroppen för sådana konstruktioner! 🙂

Det fanns fåglar.

Hon stod där.

Vi åkte aldrig ut även om det fanns en gratis/billigare färja som skulle kunna ta oss nära. Jag kände aldrig att denna staty var något av anledningarna till varför jag åkt till New York.

Man såg henne rätt bra från kajen lite längre söderut.

Längst söderut fanns ett par riktigt små och gripbara parker, mer likt det jag är van att kalla ”park”. Något man inte kan anklaga Central Park för att vara…


Många fler memorials, minnesplatser såg jag. Sådant har vi inte mycket av här. Eller så är jag bara hemmablind?

Och så husen. Financial District.

Tur att det fanns kaffe.

En tanke om “Syrran inspirerar