Om jag kunde


Om det bara gick skulle jag blogga upp lite bilder från denna eftermiddags vernissage på barnens förskola. Vi tittade på fina konstverk med olika material och tekniker, fikade och köpte lotter av Rädda Barnen som var där. Internationella Barndagen firades, kan uppmärksammas första måndagen i oktober (eller den 20 november).

Eftersom Blogger-droid inte vill som jag vill får ni nöja er med att förlita er på att det var hur stojigt och trevligt som helst istället.
Jag fick äntligen chansen att ta en kaffe med Leo och Alexanders mamma (fick till och med hålla glade lille mannen Alexander), inte riktigt samma setting som jag föreställt mig för denna kaffeträff men med tanke på hur ofta tillfällen bjuds får man vara tacksam för det lilla…! 😀

2 svar till “Om jag kunde”

  1. Åh! Tack själv! Kort och koncist men trevligt så ”länge” det varade. Nackdelen med att ha en liten skit i knät och en större sk.. springandes någon stans är att man bidrar med osammanhängande samtal. Kan tolkas som otrevligt och oengagerat men det verkar som att jag gjorde ett bättre intryck än så. Puh ;)))

  2. Jag tänker stundtals att osammanhängande är allt jag klarar av nuförtiden, så det är HELT ok! 🙂 Man blir fragmenterad av att ha de här små skitarna runt sig, så är det bara. 🙂