En liten hjärna

David är så liten men överraskar hela tiden. Medan S besökte varuutlämningen på Mio för att hämta ut en ny hallmöbel gick jag och barnen in i grannbutiken, en cykelbutik. Där hade de förstås förutom en oändlig mängd cyklar även ett par trampbilar, elbilar och sparkcyklar för barn… oj oj. 😀

Ungarna provsatt alla eldrivna fordon och av de icke eldrivna var det bara en tramp-f1 bil som kunde tänkas provsittas en sekund. Jag fingrade nyfiket på en sk ”springcykel” model motorcykel, tänkte förstås att David skulle kunna lockas att testa men icke sa nicke.
Vi lämnade stället utan bråk (och utan materiell förstörelse), allt gott och väl.
Men sen vi kom hem började David med liten liten röst prata om ”bilen” ”BILEN” ”biilen” ”köra bilen” ”köra BILEN, mamma” och slutligen mycket ledset och med stora tårar ”bii-hii-leen”… Han ville bara så hemskt gärna köra den där bilen vi såg.
Vår lille motormänniska! 🙂
Tobias verkar inte dröja kvar vid bil/cykelupplevelsen alls, även om han förklarade för oss föräldrar att David var ledsen för att han inte fick köra den där bilen på cykelbutiken. De är väldigt olika. 🙂
PS. Cykelringen hade för övrigt extremt många trasiga grejer! Inte en enda av de bilar eller springcyklar som stod framme som demo-ex var hela!! Hur konstigt är inte det? Jag har ju inte lust att köpa något vi inte kan provcykla/springa och som potentiellt sett kommer att braka ihop efter ett par månaders användande…?

2 svar till “En liten hjärna”

  1. Jamen förstå, han verkligen ÄLSKAR motorfordon. Det är nästan komiskt.

    Fast nu såhär i backspegeln fattar jag ju att han var sådär ledsen kring sin upplevelse på cykelbutiken eftersom han höll på att bygga upp en feber…