Vårt hus

Jag tycker om vårt hus, mamma” sade Tobias när vi dillade omkring och lekte på övervåninge imorse. Han smekte lätt på en dörrkarm när han sade det och med tanke på hur ljus och glad han varit idag så tror jag att jag förstår honom precis. 🙂

Jag tycker också om vårt hus. Hur häftigt, roligt och nödvändigt det än är att åka på semester är det ändå otroligt ofattbart skönt att vara hemma. 🙂 Man vill verkligen komma bort när det är som tuffast, ändå är det kanske mest för att få komma hem som man faktiskt tar sig bort ett tag?
Det och så förstås att vi får en chans att träffa vår familj som har den olyckliga vanan att bo kvar där vi slarvat bort oss själva ifrån… 😉

10 svar till “Vårt hus”

  1. Hur roligtt det än skulle vara att ha er här, så det ödet önskar vi ju inte.
    Inga problem så länge Norwegian håller med transporter så kan vi ju komma ner, så slipper vi ju tillvaron häruppe för ett tag..:)

  2. Ha ha 😀 Men missförstå mig rätt, hittade jag enkelt ett lika roligt jobb där uppe i Luleå skulle förhandlingarna att omlokalisera familjen vara hårda! 🙂 Fast då skulle väl norska falangen av familjen lägga in veto…

  3. Men det är ju ett enkelt sätt att slippa flytta också – att ha det där helt omöjliga målet att hitta samma roliga och välbetalda jobb här uppe. Det kommer aldrig att hända. Så, kära syskon – ni får finna er i att bo kvar där nere.

    Från syrran som är trött och litet sur.

    *kramar*

  4. Men väldigt rart med Tobias kommentar. 🙂 Så skönt att de känner det sådär, att vi lyckats skapa den tryggheten och fastheten, så att deras hem får dem att känna det så.

    *kramar*

  5. Å ja, välbetalt behöver det ju inte vara om omkostnaderna sjunker proportionellt. Ganska mycket kan jag tänka mig betala för minskade pendlingskostnader också.

    Men roliga jobb måste det väl ändå finnas??? Jag letar, skall ni veta. Inte varje vecka men säkert en gång i månaden. Ibland har jag sökt, någon gång har jag varit kallad på intervju. Men aldrig har jag faktiskt varit seriöst beredd att omlokalisera… (sen är det det där med att vi båda måste ha bra jobb också, den är nästan ännu värre).

    *kram*

    Och ja, trots att jag ibland är mest trött på huset är det ”hemma” och vi lyckas ju göra det till våra barns ”hem” utan ansträngning också. DET är stort! 🙂 🙂