Kvällens saga

Det var en gång en liten pojke som hette Tobias. En dag när han var ute och gick fick han syn på något som glittrade vackert ute på ängen vid sidan av vägen. Han blev riktigt nyfiken och bestämde sig för att gå och titta efter vad det var för något.

Han klättrade ned i diket, hoppade över vattnet och klättrade upp på andra sidan. En liten bit in på ängen snubblade han på en stock, en tjock stock som låg ned på marken. Han trillade ned och när han satte sig upp såg han en groda som satt intill stocken. ”KWACK” sade grodan. ”KWACK, vem är du?”. ”Jag heter Tobias” sade Tobias. ”KWACK, var är du på väg?” undrade grodan.
”Jag är på väg bort över ängen för att se efter vad det där som glimmar så fint är.
”KWACK, får jag följa med?! KWACK” ”Ja varför inte” svarade Tobias, ”det är alltid roligare att göra saker tillsammans”.

De gick tillsammans bort över ängen. Plask-plask-plask hoppade grodan. Efter en liten stund kom de fram till en vattenpöl och intill kanten av vattenpölen satt det en kanin och drack vatten. ”OJOJOJOJ!” ”OJOJOJOJ, vem är ni!?” undrade kaninen nervöst ”OJOJOJOJ”.
”Jag är Tobias och det här är Kwack, vi är på väg bort över ängen för att titta på det där som glimmar därborta”. ”OJOJOJOJ, det låter väldigt spännande, OJOJOJOJ”. ”KWACK, spännande och roligt” svarade grodan. ”Vill du följa med?” undrade Tobias. ”OJOJOJOJ, OJOJOJOJ! OJ jag vet då rakt inte, jag vet inte OJ OJ ja, ja det vill jag nog!” svarade kaninen. ”Vad roligt!” svarade Tobias ”då blir vi tre”.

De promenerade vidare över ängen. Plask-plask-plask hoppade grodan. Skutt-skutt-skutt hoppade kaninen. Någon liten stund senare kom de fram till en stor sten, alldeles intill stenen kikade ett litet litet rådjur fram. ”Ih! Ih! Hej därborta!” ropade rådjuret. ”Hej hej!” svarade Tobias ”Jag är Tobias, det här är grodan Kwack och kaninen Ojoj, vem är du?” ”Ih! Ih! Jag är rådjur jag, var är ni på väg?” undrade rådjuret. ”KWACK, vi är på väg över ängen för att undersöka vad det är som glimmar så fint därborta” svarade grodan. ”Vi är på äventyr” sade Tobias ”vill du följa med?”. ”Ih! Ih! Så spännande!” utropade rådjuret ”klart jag följer med!”.

Så var de fyra och de fyra fortsatte sin färd. Plask-plask-plask hoppade grodan. Skutt-skutt-skutt hoppade kaninen. Trippeti-trippeti-tripp skuttade rådjuret.

[här somnar Tobias]

En tanke om “Kvällens saga