Liten

Märkligt, alla jag möter säger ”men så liten du är” när jag berättar att det är sex veckor kvar. Vaddå liten? Jag känner mig som om jag skall explodera ibland, och jag svär att det är små armar och ben _överallt_ inuti mig.

Men jämfört med tjejer som har mycket längre kvar till due-date så har de lika stora magar som jag. Jättekonstigt.

Jag avbokade morgondagens MVC-besök också, så jag får vänta till nästa vecka förrän jag vet om bäben har vuxit som han skall. Lite orolig är jag.

Sambon tröstar med att bäben legat prick på kurvan hittills, och så läser han högt från internet ”liten eller stor mage, kvinnor är olika, huvudsaken att du följer din kurva”. Svårt att inte älska honom.

Inte har vi packat någon BB-väska heller. Men även detta läser han högt om från nätet.

Känns bättre redan. 🙂

Men det är en del att fundera över, jag har till exempel inte läst på om hur förlossningen går till – och det har jag fått välvilliga bannor om från välmenande människor omkring mig… Bäben KAN ju komma tidigare, det kan han ju verkligen. Och vad har jag för insikter i hur en förlossning _egentligen_ går till? Allt jag kan om förlossningar har jag sett på TV. PÅ FILM. Herregudjagdöravskam.
Och så förstås alla mammor runtomkring som faktiskt tagit sig tid att berätta om sina förlossningar. Men av alla deras berättelser kan jag bara dra en slutsats – inget jag gör kommer att kunna förbereda mig på exakt hur ont och exakt hur det kommer att kännas.
Men de verkar ändå ganska eniga om att man bör gå på föräldrautbildningen och studera de böcker man har tillgång till.

Precis exakt denna helg har jag börjat känna av symptom som inte är fullt lika trevliga som alla andra ”symptom” på min graviditet. Jag känner mig lätt svimfärdig innan frukost och jag har mått lite illa nästan varje dag, efter frukost. Blech. Sen har det blivit svårt att sitta still, det blir snabbt obekvämt nästan hur jag än sitter. Då och då under dagen känner jag av lite domningar här och var i kroppen, lite otäckt sådär. Ligga är också lite trixigt, jag måste ligga på sida, annars gör det antingen ont eller så börjar jag må dåligt eller känna mig svimfärdig.

STACKARS MIG.

Neh. Egentligen mår jag prima ju. 🙂 Inga åderbråck (ta i trä!) och inga bristningar. Och jag rör mig obehindrat, jobbar som vanligt och verkar inte ha drabbats av någon extraordinär tankspriddhet (som jag hört kan hända).

För bara ett par veckor sedan var jag på en diger skogsprommenad och vandrade uppför ett berg och tittade på utsikten (magnifik), tre timmar senare, åter vid bilen levde jag fortfarande. 🙂 Sen sov jag ute i skogen och prommenerade och tittade på lite blåbär, att faktiskt plocka blåbär är lite överkurs när man har en bula på magen. 🙂

Ingen vagn i sikte ännu, den bör väl anlända fram emot slutet av månaden. Inget skötbord heller, vi måtte väl hitta en modell som passar badrummet alldelens snart. Annars är det väl inte så mycket som saknas. Öh, tror jag. 😎

Vecka 34 nu.